Visa dig vad den menar
Fråga om härbret så tänder värden upp precis den byggnaden på modellen medan den pratar. Fråga om sprickfältet så lyser isen där sprickorna går. Den pekar på den verkliga saken, inte på en popup-ruta.
Så fungerar det
Interaktiva berättelser som svarar på frågor
Ta en verklig plats, gör den till en 3D-modell du kan gå runt i, och lägg till en guide du kan fråga vad som helst om den. Den här sidan förklarar hur vi får det att fungera, och varför du kan lita på svaren. Inget fikonspråk behövs.
Steg ett
Börja med en 3D-modell av platsen
En 3D-skanning är som ett foto du kan gå in i. Den visar varje vägg, sten och spricka precis som de är. Men skanningen vet inte vad något av det är.
När du skannar en gård eller en glaciär får du miljontals små punkter och trianglar. Tillsammans ser de ut precis som verkligheten, på millimetern. För en dator är det ändå bara former. Den kan inte skilja en lada från ett stenblock, eller en runsten från en sten.
Det räcker om allt du vill är att titta runt. Det räcker inte om du vill fråga ”vad är det där för byggnad?” och få ett riktigt svar. För det måste modellen veta vad dess delar är.
Steg två
Vi sätter namnlappar på de viktiga delarna
Tänk dig att du klistrar lappar på modellen: den här byggnaden är härbret, det här mörka bandet över isen är sprickfältet, de här ristningarna är runorna. Det tekniska namnet för det här är semantisk taggning. Det betyder bara att man talar om för datorn vad sakerna är.
Varje namnlapp innehåller tre saker: namnet, en mening om saken, och var uppgifterna kommer ifrån. Kanske en museikatalog, en forskningsrapport, en ritning från 1747. Lapparna skrivs av människor som faktiskt kan platsen: en intendent, en arkeolog, en ingenjör. Vi låter aldrig en dator gissa dem utifrån bilden.
Lappar kan vara pyttesmå eller enorma. En enda runa ristad i en sten är en lapp. Ett fält av sprickor över en hel glaciär är en lapp. Samma idé fungerar för båda, och det är därför en och samma motor klarar en runsten, en gård, ett tempel och ett kraftverk.
När lapparna sitter på plats är modellen inte längre bara former. Den är en plats full av saker med namn och historier. Och det är precis vad guiden behöver.
Steg tre
Nu kan AI-värden göra saker, inte bara prata
Värden är en AI-guide som bor inne i visningen. Eftersom delarna har namn kan den agera i 3D-världen medan den svarar dig. Fyra saker den kan göra, alla live i demona.
Ta dig dit
En visning har en väg med stopp, som kapitel. Men du sitter aldrig fast på den. Säg ”visa mig grinden” så flyger kameran dit, även om inget stopp går i närheten. Du leder, värden följer.
Se vad du ser
Fråga ”vad tittar jag på?” så kollar värden först vilka namngivna saker som syns på din skärm just nu, och hur stora de är i bild. Du kan också bara trycka på en byggnad för att fråga om den.
Bara säga det den vet
Varje svar kommer från namnlapparna och texterna bakom dem. Du kan alltid trycka för att se källan. Frågar du om något som inte finns där säger värden att den inte vet. Det fungerar på svenska och engelska, skrivet eller med rösten.
Varför du kan lita på det
Vi låter inte AI:n gissa
Det finns en genväg vi kunde ta: rikta en AI mot modellen och låta den gissa vad allting är. Det gör vi inte, med flit. En gissning kan inte tala om var den kommer ifrån. För ett museum, en skola eller ett energibolag är ett svar utan källa inte riktigt ett svar.
Verkliga platser är fulla av detaljer som folk är oense om. Ett härbre kan vara ”från 1500-talet” enligt traditionen, medan timmerproverna säger att träden fälldes 1484. En field.tours-berättelse berättar båda delarna i stället för att tyst välja en. Värden gör likadant: den upprepar bara det som människorna bakom platsen skrivit ner och belagt.
Så värden har gränser, och det är själva poängen. Frågar du om något utanför dess material säger den ”det finns inte i mina källor” i stället för att hitta på. Den ärligheten är det som gör att ett museum vågar lägga en AI-guide på sin egen webbplats, under sitt eget namn.
Vem det är för
Platser man inte lätt kan besöka
Museer använder det för sådant som aldrig får plats på en skylt: en runsten för sliten att läsa, en gård som den stod 1850, ett tempel på andra sidan jorden, en glaciär ingen kan gå fram till. Skannad och namnlappad blir var och en en plats du kan utforska och fråga ut, på museets webbplats, på en pekskärm i utställningen eller i ett VR-headset.
Museets egen personal bestämmer stoppen, texterna och namnlapparna; de är innehåll, inte kod. En redigerare där personalen gör ändringarna själv är på väg; till dess gör vi dem åt er. Visningen talar svenska och engelska. Värden kan svara en skolklass på ett sätt och en expert på ett annat. Och den är byggd för tangentbord, skärmläsare som VoiceOver eller rörelser nedtonade, och värden går att använda med enbart rösten.
Samma motor fungerar för ett kraftverk bakom sitt staket eller en fabrik som aldrig stannar för besökare. En turbinhall får namnlappar precis som ett härbre. Källorna är tekniska manualer i stället för museiregister, och besökarna är kunder och skolklasser i stället för utställningsgäster.
Jämfört
Hur det skiljer sig från fototurer och filmer
Fototurer, filmer, bildspelEn field.tours-berättelse
Du klickar dig igenom bilderDu pratar med en guide, genom att skriva eller tala, på svenska eller engelska
Popup-rutor med textGuiden tänder upp den verkliga byggnaden eller saken på modellen
Fasta vyerKameran kan gå vart som helst du ber om
Inget vet vad du tittar påGuiden kollar vad som syns på din skärm; tryck på en sak för att fråga om den
En berättarröst du får ta på ordenVarje svar har en källa du kan trycka på
Gjord för en datorskärmMobil, pekskärm och VR-headset, från samma visning
Frågor
Frågorna vi hör först
Vad betyder semantisk taggning?
Att ge delarna i en 3D-modell namn, som klisterlappar: den här byggnaden är härbret, den här sprickan i isen är sprickfältet. Varje lapp säger också var uppgifterna kommer ifrån. Det är det som låter AI-värden peka på saker, flyga dit och tända upp dem.
Hittar AI-värden på egna svar?
Den är byggd för att inte göra det. Värden använder bara det som människorna bakom platsen skrivit ner och belagt med källor, och varje svar säger var det kommer ifrån, ett tryck bort. Frågar du om något som inte finns där säger den att det inte står i dess källor i stället för att gissa. Den är ändå en språkmodell och kan ta fel - det är det betan prövar, och källorna låter dig själv kontrollera varje svar.
Behöver vi en 3D-skanning innan vi börjar?
Nej. Ni kan använda 3D-material ni redan har (skanningar, punktmoln, fotogrammetri, BIM- eller CAD-filer), vi kan skanna platsen tillsammans med er, eller så fångar ett skanningsföretag den och vi tar det därifrån.
Vilka språk talar en visning?
Svenska och engelska från start, fler vid behov. Du kan fråga högt med rösten och välja vem svaren är för: skolelever, allmänheten eller experter.
Var körs visningen?
I en vanlig webbläsare på mobil eller dator, i fullskärm på en pekskärm i ett museum eller besökscenter, och i ett VR-headset. En visning fungerar överallt, och det finns inget att ladda ner.
Vem skriver texterna och namnlapparna?
De som kan platsen: museets egen personal, en forskare, en ingenjör. I en standardvisning är stoppen, texterna, lapparna och källorna deras: en redigerare där personalen ändrar dem själv är på väg, och till dess gör vi ändringarna åt dem. En specialberättelse skrivs tillsammans med oss, och texterna förblir era att ändra efteråt.
Hur skiljer det sig från en 360°-fototur?
En 360°-tur är en uppsättning foton du klickar mellan. Här är hela platsen en riktig 3D-modell, så kameran kan gå vart som helst, värden kan tända upp verkliga saker i den, och du kan trycka på något för att fråga om det. Visningen är en väg genom en plats, inte en hög med frusna bilder.
Vad kostar det?
Det finns ingen prislista. Vi planerar ett första projekt tillsammans med varje organisation. Just nu söker vi pilotpartner: några organisationer som testar en visning på en verklig plats och formar erbjudandet tillsammans med oss.